Att jobba tar på krafterna! Speciellt om man jobbar 8 timmar utomhus under konstant solsken. Därför är det bra att dagdrömma lite i gräset. Och göra små tankspridda blomsterarrangemang:

Idag packar Syster väskan för att resa till Turkiet. Jag blir kvar. Det är molnigt. Jag drömmer mig bort. Grekland:

Sovrum på loft

Gästrum?

och en inredningsbild i vitt:

.

.

bild: megapixlar

3. Trafikolyckor. På Rapport förklarade en trafiksäkerhetsexpert att vi blir påverkade av arbetslivets krav på effektivitet även på motorvägen, där vi vill köra så snabbt som möjligt för att vi tror att detta leder till något som är mer positivt än risken för böter. En annan anledning kan vara ilska. Ju argare man blir desto större del av hjärnan stängs av. Kaputt. Var glad.

Trevlig midsommar!

Bild:ej min

Jag hittade små leksaker och barnkläder, visst, barnen har vuxit upp. Men var är de nu? Tycker de fortfarande om Nalle Puh? Har de flyttat till en villa i Limhamn med mamma och pappa? Har de hund?

Och det måste ha varit en gammal dam som lämnade en låda med två porslinsvaser, 8 fotoramar med blommotiv, en brödrost och ett svartvitt foto på en liten pojke i en stor silverram. Var lådan bredvid också hennes? Den med köksredskap, skärbrädor och träkorgen? Jag hittade en perfekt gammal plåtburk där att ha pasta i. Med teckning runt omkring i lite vintage/italiensk stil som jag smusslade ner i cykelkorgen och nu har härhemma. Visar hur den ser ut så fort jag har fått tummarna loss hihi.

Så ja, kanske är orden "tömma källaruttrymmen och fylla en stor container" inte så trist som man tror. Det finns tristare saker. Kratta till exempel.

Och nu blir det att stanna uppe lite längre och titta på sista avsnittet av Herrskap och Tjänstefolk (Upstairs, downstairs). Kärlek!

.

.

Men det känns ändå bra. Som att vara ute och jogga. Eller vandra. Som vad som helst som är utmanande och tröttsamt och som lönar sig. Så där stolt också. Jag klarade en dag till!

Igår var det mest bara läskigt. Det var så nytt. Fastighetsskötare som jag ska vara i 4 veckor. Man cyklar runt mellan 4 olika fastigheter och kontoret från 07:00 - 16:00.

Idag fick jag rensa ogräs. Och mer ogräs. Och ogräset får liv efter ett tag. Och "finbuskarna" med. Jag är en riddare som plöjer mig igenom törnrosorna för att väcka trädgården till liv. Sandlådan kan plötsligt användas av barn. Inte längre av cigarrettfimpar och maskrosor. Gångarna kan användas till att promenera på. Inte att föda ogräs och omogna kastanjer och löv. Vissa hyresvärder är snälla dessutom. De tackar en och säger att "här har det inte varit någon på länge. Så kul att ni kommer och gör fint." eller "kom till mig om chefen kör för hårt med er!" eller så ska de berätta om favoritrosen som är den vackraste de någonsin sett. Eller om de två stora kastanjeträden som växer precis utanför deras fönster och som är de finaste på hela fastigheten.

Och sedan är klockan kvart i fyra och jag tackar Gud att jag överlevde dag två lite bättre än dag 1. Sedan är det bara att packa ihop, ta sig till kontoret, säga hejdå, och hem! Hem, ljuva hem!

Mina armar är helt skakisar och axlarna och armarna och fötterna och gud vad skönt det ska bli med en dusch!

Vad duktig jag har varit idag.

(teckning: weheartit)

Sött. Och där har vi norsk skogskatt. Perfekt karikatyr av Tasnim och Toulouse:

(bilder:mina)

Och så satt man på en trädgårdsstol. I en plaststol i ett festtält. På trappan. Och så gick man ett varv. Och hoppade lite. Och skakade hand med människor som man aldrig har sett förut. Säger sitt namn och vet att de redan har glömt bort det. Sedan sitter man och lyssnar till samtal som blir flummigare och flummigare. Och sedan känner man hur det börjar klia allt mer och mer på armar, hals, vader, lår och kind.

Nu sitter jag och är prydd med röda, irriterade myggbett från topp till tå. Men så är det ju sommar. Så det är bara som det ska vara.

En molnig morgon och blåsigt väder.

Röda sandaler och blommig kjol.

Solero-glass halv åtta på morgonen i ett klassrum.

Finklädda förstaklassare och lärare.

Betygen i vita kuvert med våra fullständiga namn skrivna för hand.

Sång i aulan.

"Den sommartid nu kommer", "swing it, magistern" (vår söta lilla bibliotekarie var med och sjöng och det var så fel men samtidigt så rätt att se henne stå på scen) och The Beatles "Here comes the sun".

Fika med klassen.

Skoskav.

Fest ikväll.

.

(bild: ej min)

Idag var jag ute och hittade den perfekta presenten åt en vän:

Och sedan blev det födelsedagskortspyssel härhemma

Jo, och innan dess lekte jag moder Teresa och hade med mig kladdkaka och te åt de stackars, stackars flickorna i min klass som fortfarande satt på biblioteket i skolan och jobbade med den sista inlämningsuppgifterna. Och tänk att skolavslutningen är på fredag!

Jag tror att jag har hittat en sommarlovshobby förresten. Samla på autografer. Jag får aldrig brev. Att få brev från kändisar skulle vara häftigt. Vem skulle jag börja med då? Veronica Maggio tror jag. Och Keira Knightley. Och Daniel Radcliff, Emma Watson och Orlando Bloom. Och Bill Skarsgård. Jo. Jag ska skriva brev till de alla.

Fast det finns undantag. Bananer till exempel ._.

Bild: Fime

.

Och efter det så tog jag cykeln och hälsade på lilla mormor. När jag blir lika gammal som hon vill jag ha en hund. Eller en undulat. Eller en man. Bara jag inte är ensam. Vi drack tre koppar kaffe och hon trugade med kanelbullar och bullar och saft och påtår. "Nej tack, jag är nöjd, tack." Och så säger man det ett par tre gånger till. Sedan går vi över till vardagsrummet. Där har mormor sina damtidningar som jag bläddrar i.

"Är inte prins Philip söt?" frågar hon, "jadå" svarar jag och bläddrar genom sidor av kungapar, galaklänningar och recept. Undrar om mina barnbarn kommer att bli tvungna att bläddra igenom en Elle-tidning på samma vis om typ 70 år. Fast då har jag kanske bytt ut Elle mot Amelia eller Femina antar jag. Eller inte. Elle förblir nog på första platsen som favorittidning.

Och nu är klockan kvart över två. Och jag har lite för mycket fritid och lite för lite idéer om hur jag ska spendera tiden på. Ska man ringa det där sommarjobbet man har gått och skaffat sig och fråga om man kan rensa rabatter någonstans närmare där man bor? För att cykla till andra sidan stan klockan 7 på morgonen gitter jag inte. åh. Men jag är rädd för att ringa till främmande vuxna. Blir så där pinsamt pipig och darrig på rösten. Så liten. Saknar tiden då man gick och bad mamma att ringa alla samtal som man själv inte vågade ta itu med.

Nej, men nu får jag gå och göra något med mitt liv.

Internet ska man inte syssla med mitt på dagen!

Hittade den här fantastiska sommarstugebilden i den här bloggen. Det är så jag tappar ord! Är det så här paradiset ser ut? Är det en sån liten stuga man har reserverad uppe i himlen när den dagen kommer? För kan den här bilden vara tagen på jorden?

Jag tävlar hos Vita Hemligheter om att vinna den här fina Tegelpannan. Klicka på bilden för att delta i tävlingen!

bild: min

"Dagens outfit" Farmors blommiga klänning som hon använde när hon var ung. Blått halsband tillverkat av någon hippie. Kanske var han från Argentina? Blå tröja och röda sandaler till det. Och solglasögon. Och lite maskara.

Dagens nya ord: Coffeetable bok. Om man skulle ta och göra en sådan. En med stora, glansiga, färgranna bilder. Med kvicka och träffsäkra citat och meningar. En sådan med tunga pärmar och tjocka ark. Jag vill göra en coffeetable bok.

Bild: min

Allt för min syster (Jodi Picoult)

Bilder: weheartit

Idag tänkte jag njuta av sommaren och ha lite försommarlovskänsla. Läxorna är ändå slut. 70% av lektionerna är inställda denna veckan. Så då fick picknickfilten med jordgubbsmotiv följa med mig ut. Och den blommiga kaffetermosen. Och persikan. Och så skulle jag läsa klart "Allt för min syster" (herregud vilket slut!) och så skulle jag sitta en stund med laptopen och skriva om sommaren.

Men vad möter mig när jag väl satt mig ner? En molnig himmel som sakta men säkert blir mörkare och mörkare. Så nu sitter jag här och känner mig lite dum. Hur långt tid har jag suttit här? En halvtimme? Jag hann i alla fall läsa klart boken. Och se alla fina kommentarer till "Vila i vitt." Tack. De ska jag svara på så fort jag kommit inomhus med alla mina grejer.

Det var i alla fall mysigt att sitta härute en stund. Det kanske blir en kort stund imorgon med.

Vitt behöver inte betyda sjukhus. Vitt behöver inte betyda sterilt, stelt eller stumt. Det kan vara ett andetag, ett sömnigt moln, ett blankt papper öppet för inspiration. Det är alla färger tillsammans.

Vitt och trä och rustikt är så vacker och fridfullt och lugnt.

Men personligheter har olika färger. En färgklick här och var ger just den rätta balansen för att minska risken för en allt för steril miljö. Blommotiv, broderingar och fotografin t.ex.

För den där "ute mitt i svenska skogen i en stuga" känslan tror jag att träet måste få lov att titta fram och synas. Och matchas med älvvingar. Och andra drömmar.

Tänk att vilja bada och se det här! Vitt, ljust och världens somrigaste, lummigaste vy.

Och är det inte just det vita som gör att badkarets tunga lejontassar, oxiderade mässingkranar och stora ljuskrona inte blir för mycket, utan istället balanserat? Lagom? Personligt? I vitt får detaljer en egen plats.

Gammaldagsvitt med blomstermotiv. Sött och lantligt. Flickigt och tantigt.

Tänk den där svala brisen, som lättar på den fuktiga sommarvärmen. På böckerna som måste avverkas under ledigheten. På timmar med vila som måste tas igen. På duniga kuddar att vila huvudet på. Ögonen behöver också vila. Blicken behöver också en ljus punkt att dåsa till vid ett tag. Därför känns vitt helt rätt till sommarmånaderna och solen och sökandet efter kravlösheten som börjar när ledigheten börjar.

(bilder: Sköna hem bl a)

Men det finns mycket annat att sträva efter här i världen. En resa till Paris t.ex. Jag vill jobba som Au Pair i Paris i ett år efter gymnasiet. Precis som mamma gjorde.

Det här är en glad liten överraskning jag hittade när jag kom innanför dörren idag. Det är minsann inte ofta man får handskrivna brev!

Bild: ej min

Bild: inte mina

På idrotten idag jogg-gick jag 4 km och känner hur endorfinerna fortfarande rusar runt lite i kroppen samtidigt som benen känns sömnigt geléaktiga. Och så är man ju lite stolt. För att man sprang och hela tiden försökte tänka "fram till den stolpen" "bara tills den här låten är slut" "ett steg till" istället för att börja argumentera mot mig själv om hur idiotiskt det var att JAG sprang. För det är ju såklart inte idiotiskt. Det är idiotiskt att argumentera mot att göra något som är bra för kroppen. Och så känner man sig inte alls stolt efter det. Så nu lade jag de dumma argumenten åt sidan, bet ihop och joggade. Bra! 

Svenska flaggan hängde ut genom ett fönster på andra eller tredje våningen i skolan idag och alla treor sprang omkring i sina vita klänningar, höga klackar, mörka kostymer och så klart, studentmössorna med årtalet, 2011, på. Och i parken där vi sprang hörde man deras höga och kanske lite onyktra skratt när de prasslade med påsarna med jordgubbar i. Och klingade med champagnen. Två år till och sen är det min tur! 

Ikväll blir det studentfest och jag ska ha på mig den nya klänningen jag köpte igår. Visar en bild sen. 

Och nu så borde jag stänga av datorn och sätta mig ner och börja jobba på min muntliga presentation i kemi. Det är så bizarrt att man ska behöva jobba så länge på något som inte får vara längre än 5 minuter. Men nu tänker jag tänka precis som när jag var ute och joggade. Inga argument emot. Bara bita ihop och göra det. För jag vet att det är något bra. För att jag vet att jag kommer att vara stolt efteråt. 

Så nu stänger jag av och sätter mig ner och springer den sista sträckan i ettans plugglopp. För nu är det bara 8 skoldagar kvar innan skolavslutningen.

bild: inte min

Vaknade klockan 12 och insåg att jag hade legat och drömt en massa mardrömmar om att jag blev bortförd av de där tornados som man kunde läsa om i kvällsposten igår. De som tog två små barn i Norge som hoppade studsmatta. Som tur var så överlevde både de och jag. 
Idag blir det klänningsjakt. Lite för att det är sommar och för att det snart är skolavslutning och för att man vill känna sig fin och matcha fågelsång och blommor och en blå himmel.

Om man ändå vore en katt.

Men så är man ju nästan det idag.

Sola, samtal i skuggan, lapa citronvatten, sitta på sängen och lyssna på fågelsång. Jag är en katt idag. 

Älskar hennes illustrationer!

Det är svårt att beskriva exakt vad i en bild det är som gör att man tycker om just den bilden, eller den stilen. Det är nästan lättare att beskriva det man inte gillar i en bild. Oftast är det t.ex svårt att gilla bilder som är råa, kalla och för abstrakta. Alltså ogilla som i rent estetiskt. Sen kan ju målningen vara avsedd för att visa just en åsikt som inte är så positiv. T.ex Picasso kunde ju avbilda allt från vackra duvor och porträtt till kubistiska, hemska bilder på krig, mord och orättvisa. Och då kan man ju inte kalla en tavla för vacker om det den vill säga är en protest mot en sorglig händelse. Men så finns det ju även tavlor som visar sorgliga händelser men som är vackra rent estetiskt. De brukar oftast vara lite mer melankoliska. 

Cecilia Carlsteds bilder är estetiskt snygga, säger inte så mycket om känslor och uttrycker ingen åsikt. De är bara som vackra modeplåtningar, eller en fin blomma. De bara finns där för att beundras!

Bild: ej min

Att ha lov imorgon. Ljuvligt! Har haft en mysig lill-fredag nu med mamma och lillsyrsan. Megamind var söt! Det är inte så vanligt att se en film från den ondas perspektiv och sedan se hur han förvandlas till hjälte och får tjejen och att han lyckas vara blå och storskallig men samtidigt ha så rörande stora gröna ögon.

Dumma Mej var också en söt pixarbit tycker jag. Där har vi också den elake som slutar upp som en fadersfigur som adopterar tre små flickor och läser godnattsagor om kattungar och enhörningar.

Och som jag skrev i inlägget förut. Det är modigt att vara lite barnslig då och då. Och pixar-filmer är bra!

Någon som har någon pixarfavorit? :) 

Whatever happened to the funky race?

A generation lost in pace,

-Wasn't life supposed to be more than this?

In this kiss I'll change your bore for my bliss

But let go of my hand and it will slip out

in the sand if you don't give me the chance

to break down the walls of attitude,

I ask nothing of you

not even your gratitude

And if you think I'm corny

then it will not make me sorry

it's your right to laugh at me

and in turn, that's my opportunity

to feel brave

Because ridicule is no shame

it's just a way to eclipse hate

it's just a way to put my back staright

it's just a way to remain sane

Every morning I would see her getting

off the bus the picture never drops

it's like a multicoloured snapshot stuck in my brain

it kept me sane for a couple of years

as it drenched my fears

of becoming like the others

who become unhappy mothers

and fathers of unhappy kids

And why is that?

'Cause they've forgotten how to play

or maybe they're afraid to feel ashamed

to seem strange

to seem insane

to gain weight

to seem gay

- I tell you this:

That it takes a fool to remain sane

Oh It takes a fool to remain sane

Oh It takes a fool to remain sane

Oh In this world all covered up in shame

(-Oh, take it to the stage!)

So, take it to the stage in a multicoloured

jacket take it jackpot, crackpot,

strutting like a peacock

nailvarnish Arkansas

shimmy-shammy featherboah crackpot haircut

dye your hair in glowing red and blue,

-Do, Do, Do! What you wanna do, Don´t think twice,

do what you have to do,

Do, Do, Do, Do, let your heart decide

what you have to do that´s all there is to find

Cause it takes a fool to remain sane,

Oh It takes a fool to remain sane

Oh In this world all covered up in shame

Oh It takes a fool to remain sane,

Oh It takes a fool to remain sane

Oh It takes a fool to remain sane

Oh In this world all covered up in shame

-Oh, it takes a fool!..

Åh! Den här har jag haft i huvudet i alldelles för länge! och den blir bara bättre när man har satt sig in i vad texten menar. Det är bra att vara fånig och dum och göra bort sig och tramsa och vara barnslig! Det är bra att släppa taget och glömma gränser och nå bortom logiken och samhällsregler och måsten och får inte och går inte! Det är modigt att vara omoget barnslig! Att leka med livet och hoppa på allvaret. Att våga vara annorlunda, för det är det som är rätt. Att vara sig själv även när det innebär att andra tycker det är konstigt! Sätt inte gränser för din storhet! 

Om jag fick tid över! Då skulle jag inreda min balkong så här!

Trots Sydsvenskans rapport om regn och moln och 16 grader skiner solen på en blå, blå himmel! 
Konstigt nog står det något intressant i postens "Uppslaget", den tunna pappersarken som man alltid råkar trampa på när man kommer innanför dörren och möter post och reklam som ligger på dörrmattan i en hög.

Det står om badmode. Tydligen så använde kvinnor bikinis redan innan Jesus. Och det var Louis Rénard som skapade den moderna bikinin 1946. Denna skapelse fick sitt namn efter Bikini Island där USA testade kärnvapen. Han motiverade detta med att "den skulle bli lika explosiv som en kärnvapenladdning."
Rätt eller fel mina damer och herrar?

Hoppas du gillar min blogg :)