Men det känns ändå bra. Som att vara ute och jogga. Eller vandra. Som vad som helst som är utmanande och tröttsamt och som lönar sig. Så där stolt också. Jag klarade en dag till!

Igår var det mest bara läskigt. Det var så nytt. Fastighetsskötare som jag ska vara i 4 veckor. Man cyklar runt mellan 4 olika fastigheter och kontoret från 07:00 - 16:00.

Idag fick jag rensa ogräs. Och mer ogräs. Och ogräset får liv efter ett tag. Och "finbuskarna" med. Jag är en riddare som plöjer mig igenom törnrosorna för att väcka trädgården till liv. Sandlådan kan plötsligt användas av barn. Inte längre av cigarrettfimpar och maskrosor. Gångarna kan användas till att promenera på. Inte att föda ogräs och omogna kastanjer och löv. Vissa hyresvärder är snälla dessutom. De tackar en och säger att "här har det inte varit någon på länge. Så kul att ni kommer och gör fint." eller "kom till mig om chefen kör för hårt med er!" eller så ska de berätta om favoritrosen som är den vackraste de någonsin sett. Eller om de två stora kastanjeträden som växer precis utanför deras fönster och som är de finaste på hela fastigheten.

Och sedan är klockan kvart i fyra och jag tackar Gud att jag överlevde dag två lite bättre än dag 1. Sedan är det bara att packa ihop, ta sig till kontoret, säga hejdå, och hem! Hem, ljuva hem!

Mina armar är helt skakisar och axlarna och armarna och fötterna och gud vad skönt det ska bli med en dusch!

Vad duktig jag har varit idag.