Nya bloggen

Hej, tänkte bara logga in såhär lite snabbt och säga att jag inte har dött. Jag har bara gått och fått behandling för min anorexi. Vill ni följa mig så är det bara att klicka in på rosaljus.devote.se hejhej.

Europa på en hylla

Gammal nytt i inredningen.


Nya skor

Idag kom mina randiga skor! Tass tyckte de var väldigt snygga... Jag har nog aldrig träffat en så modeintresserad katt som hon.


Jag vill inte rymma ensam

Om jag rymde, skulle du komma med mig? Skulle du skita i dagvården och näringsdryckerna och individsamtal tillsammans med mig?


Randiga skor som räddade mig i natten

Jag var så rädd för att fylla 18, för att bli sjuk gång på gång, för att bestämma över mig själv. Och i natten blir allt svartare än vad det är. Men ångesten kan bli botad. Jag vet det nu. Vad vill jag ska hända? Vad vill jag? Jag vill vara med på Ms födelsedagsfest och köpa nya skor och ha på mig klänningen från myrorna. Jag vill resa till Mallorca och bevisa för alla att jag kan klara det. Jag vill bevisa för mig själv att det finns mer än bara detta.


Miljövänligt för studenten

Handlade på MÖJRÅRNA! (läs myrorna). Och det låter väldigt tveksamt kanske men det gäller att ha hökögon. Så jag kom hem med en svart festklänning från VILA, en vardagsklänning (bilden) från minns inte, en blus med brodering från MOCA och en tjusig kavaj från Mansfield (very english). Allt för 535 kr. Känner mig inte bara glad för fina fynd utan även lite stolt för att jag har återvunnit lite kläder. Vid tillverkningen av kläderna går det åt extremt mycket vatten. Plus energin som krävs för att driva en fabrik. Plus kemikalier.
Miljövänligt ska det va!


I have been here many times before

Oh, i have hurt myself again...
Och jorden rämnar under fötterna, andetagen känns både varma och kalla i magen. Och det är det enda som känns. För annars regerar tomheten. Och ensamheten vill bli min vän. "Jag kan var med dig föralltid." Det vill jag inte, men då har jag åtminstonne någon att prata med.


Rutiga fyrkanter och ljusstöpning

Rutigt och fint. Kjol gäller idag och strumbyxor och singstar med kompis om en timme.
Nu blir det ljusstöpning.


Gudrun Sjöden

Färgsprakande på lilla butiken Gudrun Sjöden. Gillas!


Klichemeningar med mening

Toppar och dalar. Pianospelande och rastlöst pyjamasvandrande. Skrika av ilska och sedan bli stum av frustration. Och en nära Malmö-vän som man inte kan annat än kallprata med. Det gör ont.
Men hoppet är det sista som lämnar människan. Det är också det som är tyngst att bära. Om man ska tro Johanna Thydell och " I Taket Lyser Stjärnorna". Om det inte vore tungt skulle man lätt kunna kasta av det.
Jag säger jag orkar inte mer men ändå fortsätter jag att hålla fast vid hoppet. Och kanske är jag naiv men det måste finnas en anledning till att jag fortfarande finns, andas och blir glad över att få telefonsamtal från vännen från Kristianstad.
Och "flickan och kråkan" sjunger att finns det liv är det aldrig försent. Även om hoppet kan te sig som en skadeskjuten kråka ibland. Även då ligger den tungt kring axlarna. Ja, hoppet är det tyngsta som finns att bära. Och det är det sista som överger människan.


.

 


Julklappspiano och tidiga morgnar

Igår åkte vi till musikaffären. För i julklapp hade jag fått ett presentkort med pengar till ett piano. Och nu står det här i mitt rum. Och jag behöver bara ta några steg dit. På notstället finns noter till Adeles " Set fire to the rain" och Regina Spektors "Us" och " Samson". Och nu ska jag öva, öva och öva. Typ SÅ HÄÄR MYCKET.

.   .

 


Tillbaka

 

 

Efter en enorm loop i en skakig bergochdalbaneresa funderar jag på att börja blogga igen. Jag har ju trots allt fått en systemkamera med bilder som behöver synas någonstans. Ganska deprimerande att bara ligga inne i en kamera dom bortglömda minnen. Tur att det finns många GB kvar så att de får lite utrymme att röra sig på. Funderar också lite på det där med ärlighet. Ska detta bli en personlig blogg eller en fotoblogg eller bådeoch? Jag får fundera lite till. Nu ska jag fortsätta lösa korsord.

 


Bergochdalbanefärder

.
Igår tog sommarjobbet slut. Så nu har jag 8 timmar till för att göra vad jag vill. Nu börjar mitt sommarlov! Och på måndag kommer jag att ha min första måndagssovmorgon på väldigt länge! Den ska jag njuta av. På tisdag blir det att bila runt i Sverige, det blir bl a paddling och Liseberg och min födelsedag (22 juli...FREDAG!) kommer väl att firas på någon okänd plats i Sverige. Eller ja, än vet jag inte var. Men jag skulle vilja fylla år på Gotland.
Jobbig och lång vecka med many ups and downs. Idag har jag inte gjort annat än att läsa i böcker och i Elle och i bloggar och har inte mycket ork till annat.
Det är skönt att försvinna in i andra historier och berättelser då och då. Men nu är klockan halv 3 och jag känner att jag kanske borde ut och njuta av det fina soliga vädret efter flera dagars låga temperaturer och regn och moln. Men det är mer för att "man måste" än för att jag vill. Eller har lust till det. Inte för att jag inte gillar sol. Hm.. det här var ett virrigt inlägg. Nu håller jag tyst och avslutar med en fin bild från weheartit:
.

Pryltokig

Här kommer den perfekta meningen att börja med om man vill locka bort läsare: Att tömma källaruttrymmen och fylla en stor container. Det måste vara det tristaste man kan höra, eller säga, eller läsa. Men när man ser på alla små föremål som döljer sig i en källare sätts fantasin igång och kör på autopilot tills man har en hel familj, en historia och ålder kring alla dessa föremål.
Jag hittade små leksaker och barnkläder, visst, barnen har vuxit upp. Men var är de nu? Tycker de fortfarande om Nalle Puh? Har de flyttat till en villa i Limhamn med mamma och pappa? Har de hund?
Och det måste ha varit en gammal dam som lämnade en låda med två porslinsvaser, 8 fotoramar med blommotiv, en brödrost och ett svartvitt foto på en liten pojke i en stor silverram. Var lådan bredvid också hennes? Den med köksredskap, skärbrädor och träkorgen? Jag hittade en perfekt gammal plåtburk där att ha pasta i. Med teckning runt omkring i lite vintage/italiensk stil som jag smusslade ner i cykelkorgen och nu har härhemma. Visar hur den ser ut så fort jag har fått tummarna loss hihi.
Så ja, kanske är orden "tömma källaruttrymmen och fylla en stor container" inte så trist som man tror. Det finns tristare saker. Kratta till exempel.
Och nu blir det att stanna uppe lite längre och titta på sista avsnittet av Herrskap och Tjänstefolk (Upstairs, downstairs). Kärlek!
.
.

Sommarjobbsdagar...

Slut. Trött. Död.
Men det känns ändå bra. Som att vara ute och jogga. Eller vandra. Som vad som helst som är utmanande och tröttsamt och som lönar sig. Så där stolt också. Jag klarade en dag till!
Igår var det mest bara läskigt. Det var så nytt. Fastighetsskötare som jag ska vara i 4 veckor. Man cyklar runt mellan 4 olika fastigheter och kontoret från 07:00 - 16:00.
Idag fick jag rensa ogräs. Och mer ogräs. Och ogräset får liv efter ett tag. Och "finbuskarna" med. Jag är en riddare som plöjer mig igenom törnrosorna för att väcka trädgården till liv. Sandlådan kan plötsligt användas av barn. Inte längre av cigarrettfimpar och maskrosor. Gångarna kan användas till att promenera på. Inte att föda ogräs och omogna kastanjer och löv. Vissa hyresvärder är snälla dessutom. De tackar en och säger att "här har det inte varit någon på länge. Så kul att ni kommer och gör fint." eller "kom till mig om chefen kör för hårt med er!" eller så ska de berätta om favoritrosen som är den vackraste de någonsin sett. Eller om de två stora kastanjeträden som växer precis utanför deras fönster och som är de finaste på hela fastigheten.
Och sedan är klockan kvart i fyra och jag tackar Gud att jag överlevde dag två lite bättre än dag 1. Sedan är det bara att packa ihop, ta sig till kontoret, säga hejdå, och hem! Hem, ljuva hem!
Mina armar är helt skakisar och axlarna och armarna och fötterna och gud vad skönt det ska bli med en dusch!
Vad duktig jag har varit idag.

Årets första myggbett kom i större mängder än vad jag trodde


Bild: min kjol

Klassfest efter skolavslutningen igår. Jag hade leggings och kofta och frös men skrattade. Och först var alla trötta. Så där fredagströtta med "jag vill egentligen bara krypa ner i en soffa" - minen. Jag med. Jag ville krypa riktigt djupt ner i en soffa och titta på tre filmer i sträck och dricka te och byta ut kjolen mot mysbyxor. Men om man ger festen lite tid så kommer den igång ju. Fester är som bröd på jäsning. Tålamod.
Och så satt man på en trädgårdsstol. I en plaststol i ett festtält. På trappan. Och så gick man ett varv. Och hoppade lite. Och skakade hand med människor som man aldrig har sett förut. Säger sitt namn och vet att de redan har glömt bort det. Sedan sitter man och lyssnar till samtal som blir flummigare och flummigare. Och sedan känner man hur det börjar klia allt mer och mer på armar, hals, vader, lår och kind.
Nu sitter jag och är prydd med röda, irriterade myggbett från topp till tå. Men så är det ju sommar. Så det är bara som det ska vara.

Be kind and karma will be kind back

Dr House lärde mig igår att vara snäll. Då skulle karma vara snäll mot mig.
Idag var jag ute och hittade den perfekta presenten åt en vän:
Och sedan blev det födelsedagskortspyssel härhemma
Bilder: mina
Jo, och innan dess lekte jag moder Teresa och hade med mig kladdkaka och te åt de stackars, stackars flickorna i min klass som fortfarande satt på biblioteket i skolan och jobbade med den sista inlämningsuppgifterna. Och tänk att skolavslutningen är på fredag!
Jag tror att jag har hittat en sommarlovshobby förresten. Samla på autografer. Jag får aldrig brev. Att få brev från kändisar skulle vara häftigt. Vem skulle jag börja med då? Veronica Maggio tror jag. Och Keira Knightley. Och Daniel Radcliff, Emma Watson och Orlando Bloom. Och Bill Skarsgård. Jo. Jag ska skriva brev till de alla.

Mellan kaffekoppar och sommarjobb

Bild: Fime
.
Dagens enda lektion: brännboll. Jag är nog inte den mest talangfulla brännbollsspelaren i universum men jag gjorde så gott jag kunde och hejade istället på alla andra. Sedan blev jag själv glad av att vara glad åt alla som spelade. Så det lönade sig till slut.
Och efter det så tog jag cykeln och hälsade på lilla mormor. När jag blir lika gammal som hon vill jag ha en hund. Eller en undulat. Eller en man. Bara jag inte är ensam. Vi drack tre koppar kaffe och hon trugade med kanelbullar och bullar och saft och påtår. "Nej tack, jag är nöjd, tack." Och så säger man det ett par tre gånger till. Sedan går vi över till vardagsrummet. Där har mormor sina damtidningar som jag bläddrar i.
"Är inte prins Philip söt?" frågar hon, "jadå" svarar jag och bläddrar genom sidor av kungapar, galaklänningar och recept. Undrar om mina barnbarn kommer att bli tvungna att bläddra igenom en Elle-tidning på samma vis om typ 70 år. Fast då har jag kanske bytt ut Elle mot Amelia eller Femina antar jag. Eller inte. Elle förblir nog på första platsen som favorittidning.
Och nu är klockan kvart över två. Och jag har lite för mycket fritid och lite för lite idéer om hur jag ska spendera tiden på. Ska man ringa det där sommarjobbet man har gått och skaffat sig och fråga om man kan rensa rabatter någonstans närmare där man bor? För att cykla till andra sidan stan klockan 7 på morgonen gitter jag inte. åh. Men jag är rädd för att ringa till främmande vuxna. Blir så där pinsamt pipig och darrig på rösten. Så liten. Saknar tiden då man gick och bad mamma att ringa alla samtal som man själv inte vågade ta itu med.
Nej, men nu får jag gå och göra något med mitt liv.
Internet ska man inte syssla med mitt på dagen!

Tävling hos Vita Hemligheter

Jag tävlar hos Vita Hemligheter om att vinna den här fina Tegelpannan. Klicka på bilden för att delta i tävlingen!

Une carte postal

Fågelprovet är över. Jag hörde rödhakar överallt. Men man kan inte skriva rödhake tjugotvå gånger. Åh, tyder det på att jag har dåligt musiköra eller helt enkelt på att jag inte har någon ornitologtalan alls?
Men det finns mycket annat att sträva efter här i världen. En resa till Paris t.ex. Jag vill jobba som Au Pair i Paris i ett år efter gymnasiet. Precis som mamma gjorde.
Det här är en glad liten överraskning jag hittade när jag kom innanför dörren idag. Det är minsann inte ofta man får handskrivna brev!

Tidigare inlägg
RSS 2.0