Om jag rymde, skulle du komma med mig? Skulle du skita i dagvården och näringsdryckerna och individsamtal tillsammans med mig?

Jag var så rädd för att fylla 18, för att bli sjuk gång på gång, för att bestämma över mig själv. Och i natten blir allt svartare än vad det är. Men ångesten kan bli botad. Jag vet det nu. Vad vill jag ska hända? Vad vill jag? Jag vill vara med på Ms födelsedagsfest och köpa nya skor och ha på mig klänningen från myrorna. Jag vill resa till Mallorca och bevisa för alla att jag kan klara det. Jag vill bevisa för mig själv att det finns mer än bara detta.

Handlade på MÖJRÅRNA! (läs myrorna). Och det låter väldigt tveksamt kanske men det gäller att ha hökögon. Så jag kom hem med en svart festklänning från VILA, en vardagsklänning (bilden) från minns inte, en blus med brodering från MOCA och en tjusig kavaj från Mansfield (very english). Allt för 535 kr. Känner mig inte bara glad för fina fynd utan även lite stolt för att jag har återvunnit lite kläder. Vid tillverkningen av kläderna går det åt extremt mycket vatten. Plus energin som krävs för att driva en fabrik. Plus kemikalier.
Miljövänligt ska det va!

Oh, i have hurt myself again...
Och jorden rämnar under fötterna, andetagen känns både varma och kalla i magen. Och det är det enda som känns. För annars regerar tomheten. Och ensamheten vill bli min vän. "Jag kan var med dig föralltid." Det vill jag inte, men då har jag åtminstonne någon att prata med.

Rutigt och fint. Kjol gäller idag och strumbyxor och singstar med kompis om en timme.
Nu blir det ljusstöpning.