Bild: inte mina

På idrotten idag jogg-gick jag 4 km och känner hur endorfinerna fortfarande rusar runt lite i kroppen samtidigt som benen känns sömnigt geléaktiga. Och så är man ju lite stolt. För att man sprang och hela tiden försökte tänka "fram till den stolpen" "bara tills den här låten är slut" "ett steg till" istället för att börja argumentera mot mig själv om hur idiotiskt det var att JAG sprang. För det är ju såklart inte idiotiskt. Det är idiotiskt att argumentera mot att göra något som är bra för kroppen. Och så känner man sig inte alls stolt efter det. Så nu lade jag de dumma argumenten åt sidan, bet ihop och joggade. Bra! 

Svenska flaggan hängde ut genom ett fönster på andra eller tredje våningen i skolan idag och alla treor sprang omkring i sina vita klänningar, höga klackar, mörka kostymer och så klart, studentmössorna med årtalet, 2011, på. Och i parken där vi sprang hörde man deras höga och kanske lite onyktra skratt när de prasslade med påsarna med jordgubbar i. Och klingade med champagnen. Två år till och sen är det min tur! 

Ikväll blir det studentfest och jag ska ha på mig den nya klänningen jag köpte igår. Visar en bild sen. 

Och nu så borde jag stänga av datorn och sätta mig ner och börja jobba på min muntliga presentation i kemi. Det är så bizarrt att man ska behöva jobba så länge på något som inte får vara längre än 5 minuter. Men nu tänker jag tänka precis som när jag var ute och joggade. Inga argument emot. Bara bita ihop och göra det. För jag vet att det är något bra. För att jag vet att jag kommer att vara stolt efteråt. 

Så nu stänger jag av och sätter mig ner och springer den sista sträckan i ettans plugglopp. För nu är det bara 8 skoldagar kvar innan skolavslutningen.